Jobba -> Lule -> Sova egen säng

Nu händer det saker. Rebekka töntar omrking på Kenneth Kaunda International Airport (skulle jag tro?) i väntan på att återvända till kylan. Luleå är målet. Luleå och mig.

Dock så är det lite mer problem för mig än vad jag tänkte förut. För någon vecka sedan var det mest "åh, Rebbo, kom tillbaka, buhu, vi saknar dig" men nu är det mer "Rebekkas säng är betydligt bekvämare än min". Ja. De senaste dagarna har jag sovit i Rebekkas säng. Så. Himla. Skön. Och nu ska jag jobba två nattpass på raken, så det här var ju sista natten jag fick sova där.

Å andra sidan så tänker jag mig att det jämnar ut sig då jag kanske får sova på min träplanka, men jag kommer ju att ha Rebbo på andra sidan tejpen att snacka med. Hur som, tillvaron kommer i alla fall att bli bättre då hon kommer hem igen.

Sen när hon är hemma så tänkte jag att vi ska göra ett litet announcement här på bloggen. Bra eller jobbigt? Ja, det får vi se. Det känns i alla fall bäst om Rebekka är tillbaka så att vi gör det tillsammans.

Förresten, Rebekka, om du läser det här så har jag inte städat än. Kanske att jag gör det imorgon i samband med packningen. Kanske.

Livstecken

Igår fick jag äntligen lite livstecken från min kära sambo. Vi har ju varit så oroliga.

Först denna. Detta kan ni även tänka på om ni inte har röstat än (TP-omröstningen här till höger). Och ni kan även bortse från mitt samvetskval i det förra inlägget.

Och lite senare detta. Jag vill ju påpeka hade att hade druckit en del vin här, vilket framkommer på flera sätt.

Men sådärja. Då vet vi att hon lever och förhoppningsvis även njuter av sin semester.