Hem till Umeå

Nu är jag tillbaka i Umeå och enligt rykten och bilder så har Rebbo landat i Zambia. Det är dock oklart var hon befinner sig för tillfället. Jag förväntar mig en god redogörelse för den här resan sen, hon lyckas alltid hamna i konstiga situationer så fort hon lämnar sin sida av tejpen.

Saknade består också. Dock inte efter Rebekka, utan efter toalettpappret. Eller okej, nu har jag fyllt på lagret, men vafan. Så här var det då:

Rebekka lämnade lägenheten typ 21a eller 22a december, så hon hade haft någon vecka själv i lägenheten innan hon for söderut. Jag kom tillbaka till Umeå igår kväll och släpade mig trött och jävlig hemåt. Dum som jag är så bestämmer jag för att mitt sug efter munkar är alldeles för stort, så jag sätter igång att baka munkar. 21.50, alltså 10 minuter innan affären stänger så upptäcker jag att det finns en liiiten, liiiten remsa kvar på toalettpappret. Det är alltså allt toalettpapper som finns i hela lägenheten. En liiiten, liiiiten remsa. Nu var det lugnt och ingen fara, så det behövde inte bli en sån där "de-här-handdukarna-får-vi-nog-lov-att-slänga-nu"-situation, men ändå. Tänk om jag hade kommit senare på kvällen? Tänk om det hade varit panik? Är det verkligen ok att lämna lägenheten utan en ok mängd toalettpapper kvar på rullen?

Så, ni kan rösta här till höger så får vi se vad ni tycker om detta beteende. Är det ok? Eller är det upp till var och en att bära med sig toalettpapper ifall att?

Hem till gården

Saknad.

Tomhet.

Och ett rent golv.

Nu är jag hemma i Dalarna för att fira jul, återvänder till Umeå 27-28 december någon gång. Rebekka håller ställningarna på Stipendiegränd fram till 22a, sen far hon till, hör och häpna, Zambia. Vad ska hon göra där? Jo, umgås med hennes före detta (och, vad jag tror, inte alls lika charmiga) rumskamrat. Hon kommer då vara borta i över en månad, så jag kommer att ha hela rummet för mig själv hur länge som helst.

För visst har jag berättat vad som brukar hända när jag är ensam utan Rebekkas övervakande öga? Jo, det blir dålig film-tajm. Min gissning är att jag någon gång under januari 2015 kommer att se The Expendables 3.

Då det inte kommer att kunna bli så mycket konfliker (om nu inte Rebbo har lämnat sängen obäddad/lag kläder på min sida) så kanske vi kan få henne att föra någon slags resedagbok här, där hon kan berätta om vad hon har gjort och hur mycket hon saknar mig. Jag tror att det kan vara intressantare än min eventuella (läs: ofrånkomliga) recension av The Expendables 3.

Underwearrior

Över en månad har gått sedan senast, då vi kom ut som lurifaxar av rang. Men nej, vi har inte blivit galet yxmördade av någon i bekantskapskretsen som inte kan ta ett enkelt skämt. Vi har bara varit lata.

Faktum är att det inte har varit så mycket kontroverser mellan oss. Sambolivet har liksom bara flutit på rätt så ostört. Vi har diskat varandras disk, delat julmust, sagt godnatt och släckt lampan när den andra vill sova och så vidare och så vidare.

Tills igår. Det jävla aset alltså.

Så här var det: Båda fick för sig att städa lite. Då, helt plötsligt, anklagar Rebekka mig för att lämna smutsiga kalsonger på hennes sida. "Absolut inte!" svarar jag, då jag är en sådan som slänger allt i tvättkorgen direkt och inte sprider ut mig över hela golvytan som en annan (Rebekka). Så jag är ganska säker på att det här inte rör sig om mina kalsonger, utan det är någon annans. Och mycket riktigt. Rebekka håller upp ett par färgglada kalsipper med ett plågat ansiktsuttryck. Jag svarar då att det där är inte mina.

Godtar Rebekka det? Nej.
Tror hon mig? Nej.
Hävdar hon bestämt att det visst är mina? Ja.
Slänger hon kalsonger i ansiktet på mig? Japp.

Kalsongkastarkriget är då i full gång. Jag sular tillbaka dom med ett välriktat kast tillbaka i fejset på krigshetsaren och spottar ut ett "mennnn gefaaaaannn i, det är jjuuuu innnteee minaaaa jääävvvlllaaaaa..." och så får jag tillbaka dom i ansiktet igen. Nu sitter Rebekka i sin säng igen och jag spänner ögonen i henne och upprepar det jag tidigare har hävdat samtidigt som jag slänger kalsongerna på hennes dator, dels för att få ett andrum och kunna idka diplomati. Det slutar i alla fall med att Rebekka rycker på axlarna och undrar högt för sig själv vems det då kan vara.

Igår fick jag på omvägar reda på att Rebbo hade redan vid första kastet kommit på att det ju var Charlies kalsonger. Vilken slutsats kan vi dra av det här då? Jo, att Rebekka är beredd att starta krig/störa sambosämjan bara för att slippa ha ett litet, litet fel i något. Läskigt.

Ville och Rebbo = Lurifaxar

Charlie kom på oss ganska tidigt. Agnes och Nils också. Ni andra som vi har umgåtts med tror jag inte har någon ursäkt egentligen.

Idag är det 1 november och Viktor Heed = Snygg är nu slut och jag och Rebekka får äntligen knäcka en bärs. Äntligen. Men som den skarpsynte har märkt så är vi kanske inte så överdrivet taggade på det som vi borde vara, så här utan folköl och kir på en månad.

Grejen är ju att vi inte har varit utan kir och folköl på en månad. Viktor Heed = Snygg = Ljug. Vi har inte haft en nykter månad. Vi har varit ganska fulla, i smyg. Eller ja, typ i smyg. Var det ingen som har reflekterat över att Rebbo har däckat kanske två gånger på Verket? Eller när jag kalsongbrottades med Nils på hans inflyttningsfest? Eller det faktum att jag inte var särskilt sur efter Distraktions senaste katastrofspelning? Det här är något som jag och Rebekka planerade redan tidigt i våras, att det vore en kul grej att göra. För inte tror ni att vi skulle orka gå omkring och vara nyktra nu när oktober har varit en sådan kanonmånad när det kommer till festligheter?

För Hilda, Jon och Åsa, jag var inte trött. Det var inte därför jag inte ville köra bilen hem. Faktum var att jag hade druckit en flaska kir, slugt förklädd till svartvinbärssaft för att jag "saknade smaken så", precis innan ni frågade mig.

Rebekka igår när hon kom hem. Detta kommer

att få ett eget blogginlägg inom kort.

Och Hilda, ett särskilt förlåt till dig. Det har funnits folköl när du har varit här och hängt. Gömt i garderoben och under sängen. Haha.

Einar, jag hade inte alls glömt bort att jag köpt en flaska kir för att "spara till den här helgen". Jag drack upp den när Hellre Vargen skulle spela.

Så nu ska det bli rätt så skönt att kunna dricka folköl utan att försöka gömma den lite halvdåligt, kunna beklaga mig när jag är bakis och inte behöva spela pigg men framförallt att jag inte behöver försöka komma på trovärdiga anledningar till att köra bil.

Så tack för den här månaden. Nu är allt tillbaka till det vanliga. Vi syns ikväll på Verket!

Rebbos två saker

Rebekka säger två saker varje dag.

1. Jag tar disken när jag kommer hem.
2. Jag ska skriva lite i bloggen sen.

Det är två saker som Rebekka sällan gör.

1. Att ta disken.
2. Att ta en paus i facebookandet som stör hennes plugg och skriva några rader här.

Fast igår, igår så jävlar. Igår tog hon disken. Det var coolt.
Men ni ska veta att Rebekka inte behöver ta någon disk. Hon är trevlig att bo ihop med ändå.

Imorse till exempel, då var hon inte hemma. Då saknade jag henne lite, för jag orkade verkligen, verkligen inte göra kaffe. Och så fick jag en dosa snus av henne igår. Lundbergs. Dyrsnus. Detta för att hon fick ca 3 prillor av mig igår.

Jag gjorde kaffe i alla fall, till och med två pannor så att vi kunde dricka mer ihop sen. Nu är det dags att diska kaffekopparna.

2cool4sanningen

- Vet du att det var Ronald Reagan som myntade uttrycket "2cool4school"?
- Va, nä? Ha!
- Jo, han svarade så på en intervju när han fick frågan om han led något av att ha hoppat av college och satsat på sin skådespelarkarriär.
- Haha, vad ballt!
- Äh, ba skoja.

Det ni precis läste är ett exempel på ett ganska vanligt samtal jag har med folk. Rebbo drabbas lite då och då, eftersom vi bor ihop. Jag brukar dessutom göra det här på ganska många. Slentrianljuga lite, bara för att se reaktionen. Nu har det dock blivit så att jag ska sluta med det här, eftersom jag blev lite för bra på det och mitt förtroendekapital börjar närma sig bottenstrecket.

Fast eftersom jag är så jävla begåvad i konsten att ljuga för ljugandets skull så vill jag dela med mig lite av mina kunskaper.

Ljug om onödiga saker. Finns det inget syfte att ljuga om det så finns det heller inget syfte att misstro dig. Dock måste man vara jääävligt aktsam vad man ljuger om. Exempelvis allergier. Som häromsistens när jag kläckte ur mig att jag var allergisk mot ananas medan vi fixade inför en fest. Jag trodde att det framkom att jag bara ljög, men Mr. Bålfixare hade hunnit lämna rummet innan mitt "Äh, ja ba skoja" kom fram. Så när festen väl var igång så stod det en skål prydligt uppskuren ananas bredvid bålen, bara för min skulle så att även jag skulle kunna dricka bål. Oerhört omtänksamt, vilket då ger en lite dåligt samvete. Ska en fortsätta lögnen och bara visa sin tacksamhet eller säga "meeeen, det var ju bara ett skämt" och sedan få skämmas lite mer offentligt och få oförstående blickar. Det är ju så, att ljuga utan syfte tycker ju ingen är roligt. Ingen. Det är väl nackdelen med det hela.

Så var aktsam. Men testa dra en lögn. Gärna något "fun fact", det är lättare att falla för än att dra till med "jorden är visst platt". Om du då råkar stöta på någon som visst har koll på alla Ronald Reagans citat och säger att du har fel så har du ju upptäckt en riktigt knasig filur i din bekantskapskrets och det är ju alltid roligt. Eller ja, om det nu är Ronald Reagan den har stenhård koll på så kanske du bara ska hålla dig på din vakt.

Det om det. Idag har jag och Rebekka suttit och stirrat på varandra vid köksbordet hela dagen, båda vi har plugg hela veckan. Plugg som kommer gå svindåligt för oss båda verkar det som. Men men. Kvällen kommer i alla fall avslutas på ett trevligt sätt med spelning på Verket då Rebbo gör premiärspelning med Päästö (Discharge på finska, det blir nog rått). Jag vet, mangel på en onsdag! För trevligt. Även HoJs nya sambo Åsa debuterar i Svettas eller Dö då de kör igång sin turné över norra delen av landet. Och Tsars från Götet kommer på besök, med medlemmar ur Åsas gamla band. Får en hoppas på ett inhopp och någon gammal Bittra Miner-cover? Det vore faktiskt trevligt.

Avlastnings(oange)lägenheter

Jag ska berätta lite om en avlastningslägenhet. Det är så att jag och Rebbo har en avlastningslägenhet, när spänningarna på de olika sidorna av tejpen blir lite för stora. Då går någon av oss hem till Hilda, Jon och numera Åsa för att titta lite på en knepig dokumentär eller realityshow och sedan "råka" somna på deras soffa. Superbra system, helt klart.

Tills båda får samma idé. Så, istället för att få lite tid isär och kunna snarka ifred så fick jag och Rebekka sova på samma soffa härom natten. Det var ju lite trångt och Rebbo tog alla varma filtar. Fast jag vill nog ändå outa mig själv här innan Rebekka gör det. Tydligen så gick hon ändå och berättade det här för everyone på Verket i helgen, så ja.

När man sover bredvid en annan person så ställs man inför två val:
Antingen lägger man sig vänd mot den andra och det blir konstig stämning när man råkar skeda i sömnen eller så vänder man sig bort från den personen och fiser på den mer direkt. Ingenting är optimalt, men man får fundera på dessa saker och göra ett noga övervägt val. Jag valde det sistnämnda men väntade på att höra Rebbos första snarkningar innan jag fes på henne. Jag tycker ändå att det var ok, för hon hade två varma filtar och jag hade en liten töntig. Plus att hennes kudde var bättre än min.

Nu tror jag att vi båda är överens om att gränsdragningen i vårat rum är viktigare än någonsin när vi vet hur det går ifall vi inte håller på den. Och att vi får göra ett schema så inte både jag och hon bestämmer oss för att sova på soffan någon annanstans.