Förlåt, förlåt.

Jag vill bara be om ursäkt för två saker:

1. Dålig uppdatering av bloggen. Jag vet att det kan ha verkat som att vi båda bara skulle ösa in uppdateringar om våra äventyr. Faktum är att det bara har varit jobba/sova/jobba/sova nu. I alla fall för Rebella. Själv har jag mest ägnat mig åt att sova.

2. Jag ljög. Jag sa att vi skulle sova tillsammans för första gången, men det hände inte. Faktum är att de inte har hänt än. Antingen har jag sovit borta eller så har Rebbo sovit borta. Eller så har båda sovit borta, på samma ställe.

Hur som helst.

Nu är det bara någon timme kvar på röstningen, så gör det ni som inte har gjort den än. I skrivande stund så ser jag bittert hur Rebbo leder med en ynka röst. Men tack i alla fall alla ni som röstade på mig, jag är oerhört tacksam för stödet.

Jag tänker trösta mig med lite bröd från Finland och ett avsnitt Community, ensam på rummet. Imorgon är en ny dag. Då ska jag ner på stan och träffa Jimmie Jugend, det ska bli spännande.

/Viktor

Konservöppnare och trasiga frysdiskar

Det blev ingen första natt ihop för mig och Rebella. Hennes syster Hilda ringde och ville hänga, så jag drog dit och kollade på Angel och somnade på soffan. Deras sovsäck luktade fortfarande som att den var precis hemkommen från Punk Illegal. Det var ändå trevligt. Sedan upp tidigt på grund av att Hilda skulle upp och jobba och jag skulle ner på stan och utföra min demokratiska rättighet: Bua på Jimmie Brunskjorta. Han var tråkig. Men väl nere på stan så kom ett sms till min vän Einar att frysdisken på Coop Ålidhem hade gått sönder, så jag for dit och handlade vegfärs och lyxpommes (alltså annat märke än Coop Xtra) och tänkte "hej och hå, nu blir det fest". En liten stund senare stod jag här i köket och började fräsa färsen och längta efter vegfärssås.

Sen skulle de krossade tomaterna i. Voj. Voj. Voj.

Ingen konservöppnare. Någonstans. Inte i den vanliga lådan. Inte i den ovanliga lådan. Inte i diskstället. Inte i skåpet där tallrikarna skulle ligga. Inte på diskbänken. Inte i mikron. Så där sprang jag runt i panik medan den perfekt bruna ytan (alltså inte sådan brun yta som Jimmie har) började förvandlas till Bathory-svart. Tankarna for omkring. Ska jag försöka klösa upp burken? Går hela konserven att steka som den är? Jag hade nästan gett upp hoppet och i en sista desperat åtgärd blickade jag uppåt, som om jag förväntande mig någon sorts hjälp från ovan i detta digra läge.

Där var den. Konservöppnaren. Den låg i en liten skål på kryddhyllan och nästan hånlog mot mig, som om den legat där bekvämt och sett mig irra runt i panik sekunderna innan. Jag muttrade lite för mig själv och förbannade allting som inte la sig på den plats som var ämnade för dem.

Den misstänkte är inte hemma än och har således inte blivit konfronterad med detta än, men senare ikväll ska vi nog ha en genomgång var alla kökssaker hör hemma. Allt för att undvika framtida missförstånd och panikattacker.

Jag stal lite tomatpuré som hämnd.

/Viktor

Uppackning & Upprustning

Rebekka har släpat in sina saker. Ockuperat halva mitt rum. Inatt ska vi för första gången sova här samtidigt. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var orolig för att den här manövern med att bli rumskompisar kan ta död på vår vänskap, men den överskuggas av min beslutsamhet att få det här att fungera.

Jag har bott i den här lägenheten i ganska precis 2 år nu tillsammans med min vän Carl från Avesta. Nu har vi beslutat att få tillökning, så Rebella har fått möjligheten att bosätta sig här. Folk har suckat, skakat på huvudet och tagit sig för pannan. Jag har mest räknat på hur oerhört billigt vi kommer på.

Det är väl vid sådana här tillfällen man får veta att allt har ett pris.

/Viktor

Ps. Rösta i omröstningen här till höger. Vi ska försöka ha en ny varje vecka. På så sätt kan vi på demokratisk väg lösa konflikter. Ds.

Nu! Händer! Det!

Nu har jag flyttat in!
Det är lika mycket feststämning i denna lägenhet som på bilden ovan! Herregud! Vilket kalas!

//Rebella