Konservöppnare och trasiga frysdiskar

Det blev ingen första natt ihop för mig och Rebella. Hennes syster Hilda ringde och ville hänga, så jag drog dit och kollade på Angel och somnade på soffan. Deras sovsäck luktade fortfarande som att den var precis hemkommen från Punk Illegal. Det var ändå trevligt. Sedan upp tidigt på grund av att Hilda skulle upp och jobba och jag skulle ner på stan och utföra min demokratiska rättighet: Bua på Jimmie Brunskjorta. Han var tråkig. Men väl nere på stan så kom ett sms till min vän Einar att frysdisken på Coop Ålidhem hade gått sönder, så jag for dit och handlade vegfärs och lyxpommes (alltså annat märke än Coop Xtra) och tänkte "hej och hå, nu blir det fest". En liten stund senare stod jag här i köket och började fräsa färsen och längta efter vegfärssås.

Sen skulle de krossade tomaterna i. Voj. Voj. Voj.

Ingen konservöppnare. Någonstans. Inte i den vanliga lådan. Inte i den ovanliga lådan. Inte i diskstället. Inte i skåpet där tallrikarna skulle ligga. Inte på diskbänken. Inte i mikron. Så där sprang jag runt i panik medan den perfekt bruna ytan (alltså inte sådan brun yta som Jimmie har) började förvandlas till Bathory-svart. Tankarna for omkring. Ska jag försöka klösa upp burken? Går hela konserven att steka som den är? Jag hade nästan gett upp hoppet och i en sista desperat åtgärd blickade jag uppåt, som om jag förväntande mig någon sorts hjälp från ovan i detta digra läge.

Där var den. Konservöppnaren. Den låg i en liten skål på kryddhyllan och nästan hånlog mot mig, som om den legat där bekvämt och sett mig irra runt i panik sekunderna innan. Jag muttrade lite för mig själv och förbannade allting som inte la sig på den plats som var ämnade för dem.

Den misstänkte är inte hemma än och har således inte blivit konfronterad med detta än, men senare ikväll ska vi nog ha en genomgång var alla kökssaker hör hemma. Allt för att undvika framtida missförstånd och panikattacker.

Jag stal lite tomatpuré som hämnd.

/Viktor