Min sambo Rebekka Hemskväckninglund

Klockan var 11:15. Kom hem klockan 3 igår efter en hård kväll av LAN. Vaknade upp lite, tänkte somna om men precis då kom min kära roomie hem, glad i hågen och helt klart mer utsövd än jag var. Hon började ganska trevligt med ett "oj, sover du?". Dum som jag är så svarade jag helt sanningsenligt att jag redan var vaken. Detta verkade Rebekka ta som ett godkännande att demonstrera hennes nyaste present från sin kille.

En fucking jävla blockflöjt.

Nu menar jag inte att jag inte tror att Rebekka kan bli en flöjtvirtuos någon dag i framtiden, men den här morgonen så var det en blandning mellan ännu ej uppnåd bemästring av instrumentet och känsliga morgonöron som fick mig att dra täcket över huvudet och försöka tänka på trevliga tankar medan Rebekka spelade den där "Moln blir regn som regnar ner bla bla bla skvalpar ut i sjön eller hav, solen lyser och vattnet blir moln osv osv". Waldrofsången som är obligatorisk i deras NO-undervisning.

Flöjt kan ju vara jättefint och få en att kliva upp ur sängen som om det vore fågelsång man hörde, men inte den här morgonen. Nu var det mer åt det här hållet:

 

Jag vill dock påpeka att jag hoppas att Rebekka fortsätter att följa sitt hjärta och aldrig ge upp sin dröm om flöjtspelandet, men ingen blir en stor konstnärssjäl utan att möta lite motgångar. Därför har jag gömt hennes flöjt.

Och så snor jag hennes grej och avslutar med en Arnoldbild.