Gott nyanserat år

Ja, då börjar 2014 gå mot sitt slut. I skrivande stund är det bara ca 10 timmar kvar av det faktiskt. Vad har varit bäst då?

• Punkfest XI. Skitkul. Allt var bara bäst, rakt igenom, i några dagar. Hamnade i djup postmangeldepression efteråt.
• Sommaren. Inget sommarkneg för första gången på flera år. Levde billigt, var fattig, var glad typ hela tiden. Allt var bäst. I alla fall som jag minns det.
• Rebbo flyttar in. Vi flyttar ut henne från hennes gamla plejs. Släpar en tung jävla orgel nerför tre trappor, klämmer in alla hennes prylar och skrattar åt att vi inte kommer att få plats. Får plats ändå, nätt och jämt. Åker hem en vecka och upptäcker vid min återkomst att allt är annorlunda. Livet förändras för alltid och jag sover under en plansch med sexpositioner och en Manowarflagga.

Alltså, nä. Palla göra listor.

Tydligen har livstecken lämnats av Rebbo. De verkar leva ett riskfyllt liv där nere och undviker lagens långa armar dagarna i ända. Förväntningarna på hennes diabildsvisnings vid återkomsten är höga! Tyvärr sammanfaller den ju med Norrbotten HCFEST, vilket kommer göra det problematiskt med alla känslor. Dels se på massa bra band, dels träffa massa folk en aldrig ser, dels vara i Lule och dels att Rebräka är tillbaka kan ge för många intryck. Förhoppningsvis har jag glömt hela den här toalettpappersgrejen tills dess så att återföreningen inte inleds med en utskällning.

För övrigt funderar jag på om jag var lite för kritisk i mitt senaste inlägg. Hon hade gjort en del saker som kan vara värda att lyfta (nu kommer en till lista ändå):

• Hon hade gått ut med soporna. Det helt utan påminnelse. Bra jobbat.
• Det var städat och fint.
• Hon hade tvättat mina kläder.
• Hon hade diskat.

Så, jag hoppas att det kan ge en mer nyanserad bild av hur det var att återvända. Men ändå, inget toalettpapper.