My little windmill

Nu sitter jag och tittar på när Rebekka övar på att spela gitarr. Hon lär sig så snabbt. Jag visade henne precis C och F, då hon redan kunde G. "Nu kan du spela massor av låtar, till exempel All the small things av Blink-182" sa jag. Vet ni vad hon svarade?

Vad är det?

Vad det är? Alltså, okej att hon är ung men hallå. HALLÅ. Hon visste inte bara vilken låt det var utan var även helt borta på konceptet Blink-182. För konstigt. Alldeles för konstigt. Och hon ska vara en del av punkscenen?

Förresten så leder jag med 24 - 6 nu.

14- 5

Ställningen är för närvarande Klitor - Rborka 14 - 5. Så ja, jag har för närvarande ett mindre försprång, dock utan att vi har kommit fram till hur poängen ska förvaltas än. Dock så ligger den här outfit-grejen väldigt bra till, men risken finns att det ballar ur till en ren mobbartävling. Fast så får det vara.

Sen är ju det enda interna problemet vi egentligen har är ljudrummet. Tejpbiten på golvet är tyvärr inte så ljudisolerande som en kan tro, därför blir det väldigt hetsiga debatter till och från. Särskilt eftersom jag _bara_ lyssnar på Björnarna nu (världens bästa band) och Rebekka tillhör den här härskande och förtryckande skaran människor som hatar trallpunk. Och lyssnar på dansmusik. Så ljudutrymmet är ju absolut högst i kurs och värt väldigt, väldigt mycket.

Ikväll ska vi till det hemliga stället på Teg, för det är den absolut sista spelningen där. Fru Dörr ska spela och det ska bli trevligt. Om en  nu får plats i den där lilla källaren. Lokalen tar kanske 60 pers eller något och det är nästan 300 som har attendat på facebookeventet. Spännande!

Nu ska jag göra ett ryck och städa min sida av tejpen så att Rebekka bli avundsjuk och känner sig dålig och stökig. Det blir kul.

Klasskrig!

Hej och välkomna till vårt första gemensamma blogginlägg.

Vi har en asbra idé! Egen egen valuta! Det började med att vi började med en Sant eller Falskt-lek som gick ut på att gissa om den andra hade fisit eller inte.

Reglera är sådana som följer:

En person frågar den andra "sant eller falskt" vilket då syftar på om Frågaren har fisit eller om den bara bluffar. Svararen ska då antingen svara "falskt", vilket då betyder att Frågaren inte alls har fisit eller "sant", som då betyder att "ja, du fes nog".

Om Svararen gissar att Frågaren har fisit och den har det så vinner Svararen 1 p. Om Svararen gissar att det är en bluff, men Frågaren har faktiskt släppt väder så får Frågaren 1 p. Om Svararen gissar på bluff och det faktiskt rör sig om en bluff så ger detta Svararen 3 p. Om Frågaren istället har bluffat men Svararen tror nog att det har släppts en fis så ger detta Frågaren 3 p. Så med en bluff ligger det alltså fler poäng i potten, av någon anledning.

Voilá. Dessa 12 kvm har infört en valuta baserat på detta poängsystem. Nu är frågan, och där behöver vi er hjälp, vad man kan köpa/få för tjänster för dessa poäng (snusk undanbedes).  Var gärna kreativa!!

Vi har även tänkt att poängen ska samlas, så någonting kan vara värt 10 p, något lite större 20 p och så vidare.

Förslag på förslag:
- Få bestämma musik i rummet en viss period.
- Dammsuga rummet.
- Bestämma outfit för den andre en dag.
- Få ta valfri pryl från den andra sidan tejpen och ha den på sin sida.

Vi vet heller inte vad vi ska kalla vår nya valuta, som kom gärna med förslag på det också.

Tack för oss så länge, så håller vi er uppdaterade i hur klassklyftorna växer på Stipendiegränd.

Hemma igen

Efter en lång och aspeppig helg i Lule kom jag hem kl 0800 till stippan. Trött och sliten skulle jag äntligen få lägga mig i min säng. Tyvärr verkar Ville ha slutat respektera tejpen som avskiljare utan låg ogenerat och tog upp plats i MIN säng och mumlade om jag kunde ge han ett par kalsonger.
Vad fan är det frågan om egentligen!??!?

Resten av denna morgon har jag fått lyssna på hans hyllningslåt till sig själv

Det här är Viktor Heed
Med axelparti så bred
Hänger på verket och är så cool
Om nån dissar trall drar han upp sin kjol (Pistol?).

Halvbra.

Angående toapapperincidenten kan jag bara säga att det inte är så lätt att bo med den här..

/Rborka

Jobba -> Lule -> Sova egen säng

Nu händer det saker. Rebekka töntar omrking på Kenneth Kaunda International Airport (skulle jag tro?) i väntan på att återvända till kylan. Luleå är målet. Luleå och mig.

Dock så är det lite mer problem för mig än vad jag tänkte förut. För någon vecka sedan var det mest "åh, Rebbo, kom tillbaka, buhu, vi saknar dig" men nu är det mer "Rebekkas säng är betydligt bekvämare än min". Ja. De senaste dagarna har jag sovit i Rebekkas säng. Så. Himla. Skön. Och nu ska jag jobba två nattpass på raken, så det här var ju sista natten jag fick sova där.

Å andra sidan så tänker jag mig att det jämnar ut sig då jag kanske får sova på min träplanka, men jag kommer ju att ha Rebbo på andra sidan tejpen att snacka med. Hur som, tillvaron kommer i alla fall att bli bättre då hon kommer hem igen.

Sen när hon är hemma så tänkte jag att vi ska göra ett litet announcement här på bloggen. Bra eller jobbigt? Ja, det får vi se. Det känns i alla fall bäst om Rebekka är tillbaka så att vi gör det tillsammans.

Förresten, Rebekka, om du läser det här så har jag inte städat än. Kanske att jag gör det imorgon i samband med packningen. Kanske.

Livstecken

Igår fick jag äntligen lite livstecken från min kära sambo. Vi har ju varit så oroliga.

Först denna. Detta kan ni även tänka på om ni inte har röstat än (TP-omröstningen här till höger). Och ni kan även bortse från mitt samvetskval i det förra inlägget.

Och lite senare detta. Jag vill ju påpeka hade att hade druckit en del vin här, vilket framkommer på flera sätt.

Men sådärja. Då vet vi att hon lever och förhoppningsvis även njuter av sin semester.

Gott nyanserat år

Ja, då börjar 2014 gå mot sitt slut. I skrivande stund är det bara ca 10 timmar kvar av det faktiskt. Vad har varit bäst då?

• Punkfest XI. Skitkul. Allt var bara bäst, rakt igenom, i några dagar. Hamnade i djup postmangeldepression efteråt.
• Sommaren. Inget sommarkneg för första gången på flera år. Levde billigt, var fattig, var glad typ hela tiden. Allt var bäst. I alla fall som jag minns det.
• Rebbo flyttar in. Vi flyttar ut henne från hennes gamla plejs. Släpar en tung jävla orgel nerför tre trappor, klämmer in alla hennes prylar och skrattar åt att vi inte kommer att få plats. Får plats ändå, nätt och jämt. Åker hem en vecka och upptäcker vid min återkomst att allt är annorlunda. Livet förändras för alltid och jag sover under en plansch med sexpositioner och en Manowarflagga.

Alltså, nä. Palla göra listor.

Tydligen har livstecken lämnats av Rebbo. De verkar leva ett riskfyllt liv där nere och undviker lagens långa armar dagarna i ända. Förväntningarna på hennes diabildsvisnings vid återkomsten är höga! Tyvärr sammanfaller den ju med Norrbotten HCFEST, vilket kommer göra det problematiskt med alla känslor. Dels se på massa bra band, dels träffa massa folk en aldrig ser, dels vara i Lule och dels att Rebräka är tillbaka kan ge för många intryck. Förhoppningsvis har jag glömt hela den här toalettpappersgrejen tills dess så att återföreningen inte inleds med en utskällning.

För övrigt funderar jag på om jag var lite för kritisk i mitt senaste inlägg. Hon hade gjort en del saker som kan vara värda att lyfta (nu kommer en till lista ändå):

• Hon hade gått ut med soporna. Det helt utan påminnelse. Bra jobbat.
• Det var städat och fint.
• Hon hade tvättat mina kläder.
• Hon hade diskat.

Så, jag hoppas att det kan ge en mer nyanserad bild av hur det var att återvända. Men ändå, inget toalettpapper.